Utdrag från 1177.se:
Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.
De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.
Hej Pauline!
SvaraRaderaJag var här inne och besökte din blogg för några dagar sedan då jag hört många här hemma i trakterna pratat om den! Efter att ha läst igenom nästan varenda inlägg du skrivit så skrev jag sen en lååång kommentar till dig, precis i stunden jag skulle skicka iväg den så fungerade det inte. Jag blev alldeles skogstokig.
Jag stängde ner datorn i frustration och sen dess har jag inte varit här. Nu var jag på bättre humör och får även läsa att det nu går att kommentera, så jag försöker igen då!!
Jag glädjs så med dig/er att ni snart ska få träffa den lilla krabaten där inne i magen. Att vara förälder är helt fantastiskt och känslan att få upp det lilla knytet på magen för första gången, ja det är obeskrivligt.
Nu kommer jag visserligen följa dig här och lyckoönskningar behöver jag inte skicka över för det vet jag att du kommer känna av ändå! Men energi kan jag ju önska dig, för det behöver man bannemej den första tiden :)
Beträffande det oförstådda, det brutala och den smärta ni får handskas med förövrigt så ska ni veta, allihop i släkten, att vi i familjen Boström tänker på er väldigt ofta!
Stora kramar
Johanna Boström
Tack Johanna! Vad kul att du läser bloggen.
SvaraRaderaDina ord värmer verkligen, hela året 2011 har varit en ren bergochdalbana, blandat med glädje och sorg, ena dagen upp andra ned. Så är livet och hade det inte varit så hade man nog haft svårare att uppskatta små ting här i livet..
Hoppas att er lilla familj mår bra och kanske stöter vi på varandra någon dag! =)
Många kramar Pauline